 |
|
|
|
|
Tack för att du besöker Bobs hemsida. Skriv gärna en hälsning genom att trycka på den blåa knappen.
Skrivet av
Eva H, den
6. maj, 2010
Nu har jag suttit länge och läst allt som du skrivit och tittat på alla fina bilder. Jag är så starkt berörd. Fastän jag aldrig träffade Bob känns det som om jag lärt känna honom lite ändå och jag bär med mig hans kloka blick. Tänker på er!
Skrivet av
Åse, den
6. maj, 2010
Hej Camilla och Lasse!
Vilken otroligt fin hemsida. Har suttit här och läst och gråtit. Kram till er alla från Åse
Skrivet av
Anki, den
6. maj, 2010
Åh Camilla, vad fint ni har gjort! Så fina bilder och fantastiska texter, jag blir alldeles varm i hjärtat. Så mycket KÄRLEK. Stor kram till er alla från Anki
Skrivet av
Eva Mogren, den
6. maj, 2010
Vilken fantastiskt fin sida om Bob! Tung läsning, tårarna rinner förstås, men samtidigt så fint skrivet om Bob. Tänker på er!
Hälsningar
Eva
Skrivet av
Pauline Lindström, den
2. maj, 2010
Hej på er! Vi har tänkt oerhört mycket på er och blev väldigt glada när vi fick ett mail idag. Jag har suttit och läst eran hemsida och måste berömma er för hur fin hemsida ni har. Jag känner igen mig själv när ni beskriver era känslor. Vi kämpar vidare, men med väldigt tunga besked.
Kramar Pauline
Skrivet av
Mimmi och Jan Söderström, den
2. maj, 2010
Kära, kära vänner!
Tårarna kan inte sluta rinna när man läser om Bob och er fantastiska kamp mot sjukdomen. Vår Samuel och Bob hade mycket gemensamt, en enorm livsvilja, envishet och inte minst en stor passion för AIK!!! Våra älskade barn kommer ALLTID att finnas med oss, om inte rent fysiskt så själsligen. Vi KOMMER att få träffa dem en dag igen. Huruvida det blir idag, imorgon eller om många, många år vet man aldrig. Den lärdomen har vi fått erfara...
Många varma kramar fran Mimmi, Janne, Max och Nasdaq
Skrivet av
Taija Vidhammer, den
30. apr, 2010
|
|
|
|
Önskar att du kunde fika med mig, Bob
|
|
|
Taija kommer ihåg Bob mycket väl eftersom hon och Bob hade inskolning på samma dag. Det var Taija, Bob, och Louise som började på samma dag i Grannens grupp på LM Gård. Vi kommer allt tid har Bob i våran tankar för att han var en cool kille med ett cool namn, Bob.
Skrivet av
Wilma Winther, den
28. apr, 2010
Jag tänker på dig ofta. Vi saknar dig på dagis, och pratar mycket om dig, Bob.
Kram Wilma Winther
Skrivet av
jasmine, den
19. apr, 2010
jag har varit inne på många sajter men den här var bäst.jag grät när jag läste komma hem.jag förstår inte hur du orkar skriva du är stark.och jag tror att du har och är värdens bästa mamma för dina barn och bob måste vart lyklig med en mamma som du.från jasmine anettes dotter
Skrivet av
Åsa Almkvist, den
18. apr, 2010
Tack för en fantastisk dagbok och hemsida! Det ni går och har gått igenom är helt ofattbart. Och att du samtidigt kan förmedla livsglädje, kraft och inspiration är för mig ännu mer ofattbart. Men det gör du! Tack.
Jag önskar er all värme och kärlek, till er och till Bob.
Åsa A
Skrivet av
Kristina Grönberg, den
16. apr, 2010
Hej! Jag är alldeles tagen av den fantastiska och vackra dagboken om Bob! Jag gråter när jag läser den men samtidigt en så enastående fin skildring av den extremt svåra tid Bob och ni haft. Tobias är hemma och visar mig dagboken för att jag skulle få läsa den. Stor kram från Kristina. Stort tack även för det vackra kortet ni skickat
Skrivet av
Anette, den
16. apr, 2010
Hej. Tittar in på er jättefina hemsida dagligen och läser fortsättningen..när den är skriven..barnen har också varit inne och läst, och tittat på bildspelen... Vi kände ju aldrig Bob, men jag lovar, vi glömmer honom aldrig..FinasteBob!
//familjen Olsson Hansi
Skrivet av
Martin, den
9. apr, 2010
Hej på er. Vilken fin sida ni gör! Det blir lättare att förstå lite mer vad ni går igenom och att minnas Bob. Våra tankar finns med er. Kram Martin och Lisa
Skrivet av
Peo, den
28. mar, 2010
Vänner, tack för att ni gör er historia begripligare. Jag läser och vill förstå och finnas till för er på det lilla sätt som jag kan. Det är så svårt att förstå men den här sidan hjälper mig att dela ert minne. Livet går vidare, det måste det göra. Jag ska alltid finnas vid er sida, lyssna och göra det lilla jag kan för att hjälpa er. Ord blir så futtiga när jag försöker skriva dem, de rymmer inte mina känslor och tankar fullt ut. Men jag vill i alla fall lämna ett litet märke i er gästbok, för nuet och för framtiden.
Peo
|
|
|
|
|
|